S:t-Barthélemy: en rik karibisk ö som utmärker sig.
Résumé
Notre contribution présentera l’évolution singulière de l' île de Saint-Barthélemy qui fût considérée comme un véritable laboratoire en anthropologie dans les années 1950 du fait de l’isolement, de la pauvreté et d’une société prisonnière de son espace entraînant par exemple une forte consanguinité. La seconde partie s’attachera à montrer l’essor du tourisme de luxe sous l’impulsion de la famille Rockfeller au début des années 1960. Comment cette petite île (21 km²) ne disposant pas d’aéroport international, ni de grande plage est devenue à partir des années 1990 le rendez-vous de la jet set internationale.
La troisième partie s’attachera à comprendre les voies du développement actuel (163 000 touristes et 170 000 croisiéristes pour 9171 habitants) et à appréhender le désir d’autonomie qui s’est concrétisé en 2007 et à évaluer les limites de ce modèle.
Mycket på S:t Barthélemy påminner om den svenska perioden (1784– 1878), nästan ett sekel som har präglat ön: fästningen Gustav och dess batteri, staden Gustavia, den svenska klockstapeln, guvernörernas herrgård, Gustav III:s flygplats, mottagande av HMS Gladan i december 2013 och inte minst sättet på vilket Gustavias betydelsefulla kulturarv framhålls i listan över historiska minnesmärken. För bara några år sedan stoltserade turistbyrån med de europeiska och franska inslagen i befolkningen som ett kännetecken på skillnaden gentemot de närliggande öarna som är mer präglade av kreolska och färgade invånare. Efter folkomröstningen 2003 valde invånarna – S:t Bartborna (”les Saint-Barts”) – en konstitutionellt präglad utveckling och fick mera självständighet. Detta är tre olika bilder av en liten ö med 9000 in vånare som håller fast vid att de själva vill bestämma över sin framtid.